Det tog mig några dagar att komma fram till vad jag sett. Var det en antiabortfilm? Vilka stod bakom? Var det inte en massa debatt omkring den, om alltför förenklade svar, om att den var för amerikansk etc? Varför fick den då publikens pris vid Stockholms filmfestival?
Långt efter filmen kommer jag främst att minnas en ny skådis som jag kommer att hålla ögonen på. Det är Ellen Page, som spelar den 16-åring som efter att blivit gravid bestämmer sig för att behålla barnet, men adoptera bort det till en familj som annonserat efter att få bli adoptivföräldrar. Scenariot känns litet ovant för en svensk, och det är inte själva abortfrågan man bär med sig. Denna relationskomedi rullar upp så många flera bottnar kring hur det är att vara människa, och hur olika generationer ser på varandra.
Bäst är dialogen. Jag kommer att se om den några gånger bara för dialogens skull, och jag undrar om Ellen Page sa det hon skulle säga, eller om hon är en så kvicktänkt situationskomiker att hon tog sig friheten att spetsa vissa scener med sina fyndigheter? Bitvis mycket bra. Bra musik också.
Recensioner på:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar