Filmer från insidan...

Tillgången till bra och billiga videokameror har gjort att världens kriser och katastrofer börjar dokumenteras på ett annat sätt. Nyhetsbyråer rapporterar ju ofta från utsidan. Ingen reporter får, eller vågar, komma in. Men några - en del med videokameror - blev av olika anledningar kvar. Ofta utan möjligheter att komma ut. På detta blogginlägg kommer jag att lägga länkar till i mitt tycke starka och omtumlande dokumentärer.

• Fem minuter inifrån Gaza när striderna rasade som värst i januari 2009.
  
• Dokumentären Trouble the Water, en film av några som blev kvar inne i New Orleans när stormen Kathrina härjade. Här visas en trailer, filmen går just nu runt på olika festivaler för dokumentärfilm, eftersom den erhålligt några olika nomineringar. En stark film om medborgarkraft, när myndigheterna gett upp. Läs också en recension i Sundance Review, eller informaation och trailer inför Stockholm Film Festival.
  

Maria Larssons eviga ögonblick

Strax innan jag såg den hade jag med en viss igenkännandets glädje hört en radioröst som talade om alla bilder vi numera har möjlighet att ta för att dokumentera vår samtid. Men, de blir så många, och sparas på så många platser på hårddisken, att man kan undra över om de alls kommer att kommas ihåg...? Massdokumentationens baksida.
Det kan säkert skrivas mycket om filmen som en stark skildring av tidigt 1900-tal, men det som etsar sig fast är just Maria Larssons längtan att få fotografera - och skapa eviga ögonblick. Vacker, och bitvis ganska sorglig socialrealism. En grå vardag där Maria Larsson såg vardagens och människornas färger - och förevigade dem i svartvitt. Två timmar väl använd tid! Skådespeleriet håller också hög klass.


Länkar:

Trailer på Moviebox

Recension i Göteborgsposten

Jenins hjärta

Strax innan jul 2008, innan konflikten i Gaza kom jag av en tillfällighet att läsa berättelsen om Jenins hjärta. En helt sann, och mycket berörande film om den palestinske pojken Ahmed, i Jenin, på Västbanken. I november 2005 sköts han ihjäl av en israelisk krypskytt. Inom några timmar bestämde sig hans föräldrar att hans organ skulle doneras till Israel. Filmen handlar nu om den israeliska flickan Samah som lever vidare tack vare Ahmeds hjärta. Föräldrarna ville att gåvan skulle vara ett bidrag till att förändra världen, genom att åtminstone ”göra ett hål i muren”. Filmen går nu runt världen på olika utställningar, men går också att se på Internet (se nedan).
Cirka 30 minuter om människor som tror att krig och repressalier är en oframkomlig väg

Länkar:
- se filmen online
- från filmfestivalen i Toronto

Desert Within

Det är Mexico, 1920-tal. En havande kvinna ramlar ner från en stege och riskerar missfall. Hennes man Elias tvingar en präst att välsigna barnet, av rädsla för att barnet ska gå evigt förlorat ifall det dör. Dessförinnan har vi förstått att vi hamnat i en blodig del av den mexikanska revolutionen, där prästen fördrivits från byn. Att nu i hemlighet kalla dit honom för denna välsignelse får ödesdigra konsekvenser för hela byn.
I korthet kan man säga att Elias, med en för mig svårförstådd religiös fanatism, får ägna resten av livet åt att sona sitt brott och att häva förbannelsen som han är övertygad om nu vilar över hans familj. Han drar ut i öknen för att bygga en kyrka för att få Guds förlåtelse.
Sonen som välsignats får en speciell roll. Överbeskyddad av fadern sitter han isolerad i ett rum och målar akvaraller av det som familjen varit med om. Dessa hängs tavla för tavla upp på samma vägg som krucifixet.
Historien är sorglig och man anar att denna religiösa fanatism bara kommer att leda till olyckor och ond bråd död. Hoppet ligger möjligen i de barn som på slutet - men alldeles för sent - vågar trotsa pappan.
Filmen har ett överraskande bildspråk när sonens bilder nu och då får liv som animeringar, ofta kommenterade eller åtföljda av en bön.
Jag har haft svårt att släppa den. Jag tänker på berättelsen i William Dalrymples bok "Från det heliga berget" om mannen som av misstag kör ihjäl ett barn med sin åsnekärra. Han ger sig ut på botgöring och vill att Gud ska låta honom sona sitt brott. Inte förrän han möter ett lejon, som inte ger sig på honom, förstår han att Gud inte tänker hämnas.
Någonstans i biomörkret hade jag önskat att pappa Elias fått möta ett lejon...

Länkar:
- Göteborgs filmfestival
- Imdb
- trailer på Youtube

Letters to father Jacob

Med en ganska enkel, men fascinerande, berättelse hamnar vi hos en pensionerad präst som bor ensam i en förfallen prästgård någonstans i Finland. En kvinna som avtjänat 12 års fängelse för mord blir benådad, och tar motvilligt möjligheten att vara pastor Jakobs assistent. Jakob är blind och assisterandet består i att högläsa och sedan med pastorns diktamen besvara några av de många själavårdsbrev som kommer till honom.

Visst förstår man att detta är tvunget att blir en berättelse som visar vad som händer med en till synes hårdhudad brottsling, Leila Steen. Men jag är lika tagen av porträttet av prästen Jakob. I början en vis och from man som man förstår betytt så mycket för så många. Men, ju mera filmen fortskrider, också en sorglig gestalt som tycks ha byggt upp meningen med sitt liv med hjälp av alla brev. Och, när de börjar sina, vad blir då centrum i hans liv? I meningen med prästkallet finns tillsynes en god portion av tillfredsställen i att vara behövd...

Regissören Klaus Härö var på plats när jag såg filmen på 2009 års filmfestival i Göteborg. Det gjorde inte saken sämre. Och det väckte intresset att se/se om några andra filmer han gjort de senaste åren.

En klart sevärd film!


Länkar
Letters to Father Jacob
- info på Göteborgs filmfestival 2009
- Imbd
- trailer på Youtube
Övrig filmografi för Klaus Härö