Det är Mexico, 1920-tal. En havande kvinna ramlar ner från en stege och riskerar missfall. Hennes man Elias tvingar en präst att välsigna barnet, av rädsla för att barnet ska gå evigt förlorat ifall det dör. Dessförinnan har vi förstått att vi hamnat i en blodig del av den mexikanska revolutionen, där prästen fördrivits från byn. Att nu i hemlighet kalla dit honom för denna välsignelse får ödesdigra konsekvenser för hela byn.
I korthet kan man säga att Elias, med en för mig svårförstådd religiös fanatism, får ägna resten av livet åt att sona sitt brott och att häva förbannelsen som han är övertygad om nu vilar över hans familj. Han drar ut i öknen för att bygga en kyrka för att få Guds förlåtelse.
Sonen som välsignats får en speciell roll. Överbeskyddad av fadern sitter han isolerad i ett rum och målar akvaraller av det som familjen varit med om. Dessa hängs tavla för tavla upp på samma vägg som krucifixet.
Historien är sorglig och man anar att denna religiösa fanatism bara kommer att leda till olyckor och ond bråd död. Hoppet ligger möjligen i de barn som på slutet - men alldeles för sent - vågar trotsa pappan.
Filmen har ett överraskande bildspråk när sonens bilder nu och då får liv som animeringar, ofta kommenterade eller åtföljda av en bön.
Jag har haft svårt att släppa den. Jag tänker på berättelsen i William Dalrymples bok "Från det heliga berget" om mannen som av misstag kör ihjäl ett barn med sin åsnekärra. Han ger sig ut på botgöring och vill att Gud ska låta honom sona sitt brott. Inte förrän han möter ett lejon, som inte ger sig på honom, förstår han att Gud inte tänker hämnas.
Någonstans i biomörkret hade jag önskat att pappa Elias fått möta ett lejon...
Länkar:
- Göteborgs filmfestival
- Imdb
- trailer på Youtube
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar