Strax innan jag såg den hade jag med en viss igenkännandets glädje hört en radioröst som talade om alla bilder vi numera har möjlighet att ta för att dokumentera vår samtid. Men, de blir så många, och sparas på så många platser på hårddisken, att man kan undra över om de alls kommer att kommas ihåg...? Massdokumentationens baksida.
Det kan säkert skrivas mycket om filmen som en stark skildring av tidigt 1900-tal, men det som etsar sig fast är just Maria Larssons längtan att få fotografera - och skapa eviga ögonblick. Vacker, och bitvis ganska sorglig socialrealism. En grå vardag där Maria Larsson såg vardagens och människornas färger - och förevigade dem i svartvitt. Två timmar väl använd tid! Skådespeleriet håller också hög klass.
Länkar:
Trailer på Moviebox
Recension i Göteborgsposten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar