Changeling

Jag hyrde filmen mest för att jag läst att den fått bra betyg. Betyget tror jag dels avser den snart 80-årige Clint Eastwood som verkar göra stor framgång i sin andra karriär, den som regissör. Och det är en film som både i berättande, scener och foto (inte minst färgsättning) är helt annorlunda än de flesta filmer.
Sen är det själva berättelsen, den om en ensamstående mamma i 1930-talets USA lämnar sin son hemma en dag då hon måste jobba extra. Han är borta när hon kommer hem, och det märkliga med denna sanna historia är att den son som polisen efter flera månader återkommer med är en helt annan pojke. Hon förväntas acceptera, men ger inte upp sin kamp mot det som är själva det historiska huvudtemat: en korrumperad polis i Los Angeles.
Jag gillar normalt inte filmer av den här typen, och jag vet redan från dagen då hon går til arbetet att det här kommer inte att gå bre. Jag får också längs vägen i kuslig inblick i hur en seriemördare bar sig åt, i denna sanna historia. Men eftersmaken är en mamma som aldrig slutar hoppas, och som kämpar för sin rätt mot ett synnerligen korrumperad polis.

Här är en recension:
DVD-klippet