Jag hade själv förmånen att få se premiären på Klaus Härös Letters to Father Jacob (se recension under februari) när jag var på filmfestivalen i Göteborg. Det gav mig anledning att hyra och se denna film, som jag missat när den gick på bio.
Filmen väckte en del debatt när den kom, minns jag. Det är som om den kliar i ett sår som ingen vill riva upp. Såret handlar om de människor som tvångssteriliserades i Sverige ända fram till början av 1970-talet. Hur många var de, av de 60 000 steriliseringar som genomfördes? En del säger 30 000…Vad fanns det för underliggande tankar om rasbiologi, eller bara en naiv ”omtanke” om de människor som var annorlunda, och som man tyckte inte borde föda barn.
Här handlar det om Gertrud som 1951 förs till en institution där flickor tas omhand. Hennes övriga syskon – mamman död- ser sig pappan tvungen att adoptera bort. Filmen har vissa likheter med Gökboet, där Gertrud blir den som vågar ifrågasätta.
Jag vill inte berätta mera om handlingen. Däremot rekommenderar jag en ytterligare timme till att efter filmen se ett reportage om de 39 dagar då den spelades in, och inte minst ta del av den korrespondens som delvis ligger till grund för filmen. För, manus har inspirerats av en sann historia.
Maria Lundqvist gör f ö en mycket bra roll som den rigida föreståndaren.
Recension på Svd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar